Vila i frid!

Nu är det sädår längesedan igen som jag skrev. Skriver mycket i skallen men är nog för lat för att ta mig till datorn eller så tänker jag mig att det nog inte är nå intressant det jag skriver iallafall.

För ca 3 veckor sedan fick jag en väldigt tråkig nyhet då jag fick reda på att en bekant till mig valt att ta sitt liv. Så himla ledsamt och sånt slöseri på en sån underbar människa. Till saken hör att vi träffades för ca 6 år sedan på ett jobbförberedande projekt och jag fattade väl mer tycke för honom som vän än han för mig. Det var bara nåt underbart med människan, ni vet ibland träffar man på människor som bara har det, så var det med honom men samtidigt har jag också förstått att han haft en mörk sida. Det är så synd att jag när vi träffades var i ett helt annat skede i livet då jag var på smällen med Stella och så fokuserad på det och han mer partykille annars tror jag att vi skulle kunnat lärt varandra mycket här i livet. Vi har ändå under åren som gått sen vi träffades hållt kontakten genom att hejja på varandra när vi setts på stan och på hans senaste jobb på Ica här i stan. Bara dagar innan jag fick beskedet hade jag faktiskt pratat med honom mer än bara hejjat då han var i kassan som jag stod i. Blir så ledsen för familjens skull då hans lillebror valde samma väg för bara något år sedan. Nu är det bara hans tvillingbror kvar i livet, hoppas verkligen han inte väljer samma väg. Vila i frid Christoffer och hoppas du funnit ditt inre lugn nu!

Dagens I-landsproblem!

Vad göra när man lämnat de stora barnen på dagis? Går hem trött som en gnu men alldeles för rastlös för att sova en stund gör ju ett tappert försök eftersom Freja somnade på vägen hem. Vill liksom inte missa att ha det lugnt och skönt men samtidigt känns det som jag borde göra nåt, hallå liksom, varför inte bara ta och inse att jag inte alls behöver göra nåt bara vara så istället blir det bara till en massa vankande av och an till ingen som helst nytta och om en timme ska jag gå och hämta bustrollen igen så var denna dagens lugna stund över och den var ju vääldigt utnyttjad av mig (inte)

Arbetsförmedlingen + Sara= ingen kärlek

Uj uj uj!!! Vilket ångestpådrag jag fick nu efter att ha varit hos Af, nåt jag redan vetat om hur länge som helst egentligen men lyckats motat bort är ju detta med jobb min akilleshäl kan man lugnt säga. Inte blir det bättre av att vi verkligen behöver pengar framöver hur i hundran fixar man ett jobb bara sådär kan nån tala om det för mig?? Med självförtroendet nere i stövlarna är det väldigt lätt att även köra ner huvet och inte ta tag i det men jag måste fixa det på ett eller annat vis, vill ju det också. Tänk att få uppleva känslan av att tillhöra nåt få vänner som man känner via jobb och inte via föräldragrupp eller dagis eller annat barnrelaterat vore verkligen underbart. Jag undrar hur hon på af tänkte egentligen, jag berättade att jag inte varit på arbetsmarknaden på hundra år men fick ingen hjälp i hur man söker, går man till olika tänkbara arbetsgivare och bara säger typ : - Hej jag heter Sara och undrar om ni har behov av extra personal?! Lämnar över en obefintlig CV och går där ifrån och sitter och ugglar i flera veckor och undrar varför dem inte hört av sig. Tänk om cv:n kunde innehålla all erfarenhet jag har på hemmaplan istället vilken hit det hade varit!! Hade fått alla jobb i världen känns det som då!!

Nej usch nu stoppar vi huvet i stöveln ett tag! Bjussar istället på ett par kort från Frejas dop vi hade i lördags, väldigt bra präst må jag säga eftersom hon kunde koncentrera sig trots barn typ överallt!
Favoriten hos Freja var dopvattnet, det var roligt att leka med:-)

Så var det då höst!

 Ni må tro att jag bloggat, jag har bloggat som bara den under sommaren, det har bara inte kommit ut från min hjärna och in i datorn om man säger så ;-) Sen att jag varit upptagen med att ta hand om barn hela sommaren är ju pettitesser (eller hur det nu stavas) Man kanske inte får säga detta men det gör jag ändå, är så fruktansvärt trött på att ta hand om barn just nu. Känns som om det är det enda jag gör! De är självklart helt underbara och jag älskar mina barn mer än nåt annat på denna jord men just nu är det nära till tårar ibland på dagarna. Vi bestämde ju gemensamt att vi skulle ha dem hemma från dagis från 1 juni till 1 september då vi då slapp betala för Minde. Det har varit mycket jobbigare än vi trott att ha dem hemma. Nu undrar ni kanske vad vi gjort då eftersom jag tagit hand om barnen jo vi har totalrenoverat ett badrum vilket i sin tur innebär att Micke va den som grejade då det ju krävs manskraft. Efter att badrummet blivit färdigdemolerat till den grad att vi inte kunde göra nåt mer utan hantverkare skulle till då var det dags för maken att bygga vedbod så återigen står jag där med barn, matlagning, städ och tvätt...:-(
Nog om det tråkiga det har ju fört nåt gott med sig också och det är ju att vi nu har ett färdigkaklat badrum som väntar på att rörmockaren ska komma och installera dusch,toa och handfat. Hade kunnat bli denna vecka men det visade sig (vår vanliga otur) att det blivit nåt fel på vår beställning av sakerna så dem kommer tidigast nästa vecka, skulle ha kommit första veckan i september. Åh vad vi längtar efter den där första duschen!!!

Imorrn ska jag på ett infomöte på Arbetsförmedling för att se vad de kan erbjuda en krympling som mig då min halvasjukersättning tagit slut:-) Hoppas på att de kan inge lite hopp om livet iallafall har ju så sjukt dåligt självförtroende när det kommer till jobbsidan vilket ju inte är så konstigt egentligen då jag ju inte jobbat på riktig sen 2003 typ eller nåt.

Nu ska jag krypa ner i sängen och sy lite kanske (eller förlåt det heter brodera)

Länge sen sist!!

Har haft skrivtorka och inte alls känt för att skriva, får se om det lossnar lite nu då:-)  Äter fortfarande enligt LCHF dock med en massa fusk just nu, men efter bröllopet nu på lördag har jag tänkt ta tag i det igen på lite mer seriöst sätt igen. Jag har lyckats behålla min vikt vilket var det som var det viktigaste målet för mig till bröllopet. Helt otroligt egentligen eftersom jag annars skulle väga en 10 kilo mer nu om det inte hade varit för kosten:-)

På lördag är bröllopet och jag är riktigt nervös och då ska det poängteras att det inte är jag som ska gifta mig men jag tar det med ro för troligtvis betyder det att jag är lugn när det gäller istället så att jag kan vara en bra brudtärna:-D

Min älskade docktjej!

                                                                       Docktjej var det ja:-)

                                                                       Underbara bebis!

Knasfian!

Mina underbara barn!!

Hjärnspöken!

Idag har jag känt att det går lite trögt med kosten, min hjärna vill väldigt gärna börja äta kolhydrater, märker hur jag mer börjar tänka på hur gott det skulle vara med en massa socker och annat kolhydratrika saker. Hjärnspöken så det bara skriker om det, men jag tänker inte ge vika denna gången, vägrar!!! Det gäller att stå ut. Stå ut i känslan som min underbara fd terapeut skulle ha sagt till mig:-) Nu ska jag hänga tvätt som min make så snällt påminde mig om;-)

Lurad, eller??

Smått förvånad är jag, ställde mig på vågen idag också och då visade den på 63,8 kg vilket betyder att jag ska ha gått ner 0,6 kg på ett dygn. Denna gång ställde jag mig på vågen fler gånger och fick samma så jag antar att jag gått ner ändå, hade kanske mycket vatten i kroppen. Jaja spelar roll egentligen jag väljer att tro på att det är LCHF som ligger bakom det hela:-)

Idag var vi bortbjudna till barnens faster då farmor fyller år idag, så vi träffades alla för lite god mat och det var väldigt bra mat, kyckling och coleslaw hur bra som helst och gott! Till efterrätt fanns det glass, snickerskaka, daimkaka och jordgubbar. Blev självklart jordgubbar för mig även om jag tog en yttepytte bit av snickerskakan.:-)